Ultravasan 2014 – David vs Goliath

20140824-225517.jpg

Med BAMM och AXA Fjällmaraton i bagaget de två helgerna innan Ultravasan så var planen att jogga runt på gärna sub9 och vara glad att få vara med i officiella premiären av Ultravasan!

Detta ändrade sig ju lite när det loppet skulle bli en fight mellan mig och Niklas där vi har en internkamp som stod 1-1, ännu mer blev det när vår kamp publicerades på Team Nordic Trail och folk skulle rösta på vinnaren. Det blev jämt mellan rösterna och man blev rejält taggad av att läsa alla kommentarer.

www.teamnordictrail.se/david-vs-goliath-roxen-eller-niklas-vem-vinner-ultravasan/

Loppet blev därför ändrat och jag gjorde en riktig uppladdning i veckan inför loppet. Blev också nervös inför loppet. Flera fråga mig om vem jag trodde jag skulle vinna och hur min form var. Jag är ju inte i toppform men uthålligheten är det ju inget fel på ändå, körde ett långpass i söndags på 39km i 5:25-tempo och det kändes väldigt lätt. Men sen i veckan kändes tex ett 6km löp till jobbet i 5:48-tempo tungt…

Visste inte själv vem jag trodde mest på, Niklas har haft en riktigt fin form i sommar men det är på gränsen att han klarar hålla längden.

Vi båda är dock fortfarande goda vänner, typ 😉20140824-225522

Bodde med Niklas, Carro och Torbjörn i en stuga utanför Mora, blev en riktigt superstuga! Många gliringar mellan oss inför loppet, mest från mig 😛
Min plan från början var att släppa iväg Niklas i första backen och hålla koll på honom via SMS-rapportering i min lilla dumbphone, skitsmart tänkte jag så tar jag honom på slutet! Nu blev det ju inte i närheten av vad jag hade tänkt mig då det krävdes registrering för SMS-bevakning vilket jag inte orkade med på bussen till starten.

Efter mycket socialisering med alla man kände vid starten var det dags för start, nästan mörkt och många löpare på plats, magiskt!

Min strategi hade nu ändrat sig till att skugga Niklas, sålänge det inte kändes för tungt i första backen för mig. Starten gick och jag släppte Niklas direkt och la mig 100-200m bakom, tur för mig sprang han tillsammans med Torbjörn som är lätt att se med rosa frisyr, så jag tog det lugnt och bara följde efter. Till skillnad från Niklas som skulle köra sitt eget lopp, vilket märktes då han aldrig kollade bakåt. När skogspartierna kom så tappade jag bort dom då och då, men när man såg lite längre var dom fortfarande där. Runt milen trodde jag att jag tappade bort dom helt, tryckte på lite i ett par utförslöpningar och så var dom fortfarande där 🙂

Torbjörn drog ifrån men Niklas var ändå lätt att se med sin vita TNT-tröja när det inte var massa folk ivägen som ibörjan. Matintaget fungerade bra jag tog en twix som mat första timmen då jag inte hade tillräckligt med gels, efter det var det 1 gel varje halvtimme som jag höll in i mål, fungerade hur bra som helst! Komplettera med någon klunk sportdryck då och då.

Trots att vi startade tidigt på morgonen var det inte så svalt som jag önskade så redan från första depån så körde jag hela tiden vatten på huvudet vilket fungerade bra, bortsett från de depåer som hade värmt på vattnet. Skidåkarfasoner?!

Jag kollade bara på klockan var att se till att få i mig min gel rätt, kolla aldrig på farten. Men så råkade min hjärna koppla ihop 2:43 tror jag det var på klockan med att jag nyss såg 30km skylten, med höjdmeter, stig och myr så trodde jag vi höll 6-tempo. Det stämde tydligen inte riktigt! Men var bara att fortsätta.

Vid Evertsberg så blev det asfalt och farten ökades, utförslöpningen på asfalten slog lite på mig. Vinster vad börja kännas av och var rädd att få kramp eller nått, sen kom höger hälsena också. Kändes som att nu är det säkert kört. Slog av lite utför utan att tappa Niklas och öka på sen så fort det blev mjukt underlag. Tillslut så försvann båda känningarn och kom aldrig tillbaka, men medan dom varade så lovade jag mig själv att vila helt från löpningen på söndagen.

Kändes som det gick lite snabbare i ett parti så min intensitet ökade lite medan jag hela tiden hade koll på Niklas… tills han helt plötsligt var borta! Hade han dragit in i skogen eller dragit på?! Ville inte riskera något så jag började jaga på i tekniska partier i 4:30-5 tempo i 4km, ju längre jag kom så mer säker på blev jag att han hade hoppas in i skogen för toabesök då det vid flera tillfällen var längre sikt framåt och han skulle ha bränt sig om han sprang så fort. Men efter 4km så kom jag ifatt Torbjörn som konstatera att ja, Niklas låg bakom mig. Detta var ju inte alls vad jag ville, jag vill vara den som jagar!

Visade sig efteråt att han hade sett mig och noterade att han kunde sticka in i skogen utan att jag skulle märka det, that bastard! 🙂

Eftersom det kändes så bra var det helt enkelt bara fortsätta springa på lite in i mål för att slippa kolla sig över axeln. Kroppen blev mer taggad än trött av att ha kört fortare så det kändes bra men det blir ju helt klart lite jobbigt för hjärnan under en längre tid vilket det blev nu. Otroligt skönt för att jag kom ikapp Johan Steene som hade lite tunga ben för dagen. En otroligt skönt rygg att hålla! Tyvärr skildes vi åt vid vätskedepå där han skulle uträtta sina behov. Så nu började det kännas jobbigt att fortsätta mata på så var lite segt där. Med 15km kvar så kolla jag på klockan och tänkte.. är det möjligt? Kan jag köra sub8? Nae, skulle krävas typ 5:15-tempo sista biten vilket jag gissade var typ vad tempot varit under hela loppet. Men jag tuffade på ändå och levde på hoppet. Hade nu helt glömt Niklas. För varje kilometerskylt så verkade det ändå som jag höll farten, hade bara hela minuter framme så svårt att se exakt. När det var platt eller utför kunde jag pinna på bra utan att det var tungt för benen, men dock för hjärnan. Uppför hade jag dock ingen kraft och var knappt snabbare än 45-km löparna som jag kom ifatt, men så fort man var uppe på backen flög jag ifrån.

Med 4km kvar så hade jag tjänat in lite tid och hade därifrån 22min, 5:30-tempo! Jag visste då att det var klart då sista biten skulle vara rätt platt. Med 2km kvar då det även börja vara folk längs banan så fick jag värsta leendet klistrat på ansikten. Det var inte längre jobbigt utan jag bara njöt! Värsta endorfinruschen mot mål! Med 200m kvar tänkte jag spurta som vanligt men krampa i vänster baksida så blev inget med det, men var inget problem att hålla hyggligt bra fart ändå. I mål och blev grattad av Frida Södermark(6:a bland damerna) och Markus Blomqvist direkt, sedan kom Johan Steene i mål som bara låg ett par minuter efter, riktigt kul att tacka honom för den biten han hjälpte mig hålla farten. Både Steene och Frida är två av mina ultraidoler!

Både Niklas och Torbjörn kom i mål strax bakom mig, vi är en otroligt jämstark trio om än med olika styrkor.10588725_10204633146252750_1403706874_n

Vad jag tar med mig från Ultravasan

Ultravasan har tunga partier med myr/bark, ibland uppför! Är riktigt dålig där..
De har ett väldigt bra arrangemang
Totalt sett är banan snabbare än jag trodde
Man kan springa mycket hårdare än vad jag trodde utan att det blir värre vartefter
Det är jobbigt mentalt att springa snabbare än man är van vid
Jonas Buud är inte normal
Glad över att jag med några minuter till godo lyckades komma i mål före första stafettlag!

Kroppen klarar av att springa långt och ”snabbt” trots att man aldrig tränar det. Av mina ca 400löppass i år så räckte det med 15 träningspass/tävlingar i sub 5-tempo för att ha överfart till att orka 5:19-tempo i snitt på Ultravasan.

Trots en för mig snabb inledning så tog jag ändå placeringar hela loppet, bästa känslan 🙂

Smågan 05:48:07 00:48:07 48:07 05:14 11.47 116
Mångsbodarna 07:04:27 02:04:27 01:16:20 05:21 11.24 101
Risberg 08:01:38 03:01:38 57:11 05:18 11.33 88
Evertsberg 09:09:58 04:09:58 01:08:20 05:31 10.89 81
Oxberg 10:27:56 05:27:56 01:17:58 05:12 11.54 54
Hökberg 11:18:19 06:18:19 50:23 05:29 10.96 47
Eldris 12:12:35 07:12:35 54:16 05:20 11.28 43
Mål 12:58:29 07:58:29 45:54 05:10 11.63 41

Dom tiderna fick helt enkelt Niklas att däcka!

10637818_10204633146332752_828136444_n

 

3 reaktion på “Ultravasan 2014 – David vs Goliath

    • Tack! Ja tråkigt att vi missa varandra!
      Haha, jag hade ju tänkt springa sub9 så jag var ju innan beredd på att sista milen bli omsprungen av folk i närmare 3min-tempo. Så nice att jag lyckades slippa det! 😀

  1. Pingback: Första UltraVasan – Buud vann! | Trailupptechlöparen

Kommentera