Löpning är otroligt mentalt – 9 dagar kvar

När jag kom hem från jobbet var jag sen inte alls sugen på att ge mig ut för att springa igen, så är det ofta för mig när jag ska köra ett kvällspass. Likadant igår.
Jobbig tröskel att ta sig över, samtidigt så himla lätt.
När tiden börja bli knapp lyckades jag ta på mig kläderna och drog iväg till NocOuts intervallpass på Campusarenan. På schemat stod det idag 6x1000m.IMG_20140903_222258

Själv var jag inte där för intervaller, jag var där för att få lite skön NocOut-stämning. Förstå att det kommer 84pers en onsdagskväll för att springa tusingar!! Sjukt coolt!
Senaste intervallpasset jag körde var i mitten av april och detta blev mitt 4:e intervallpass i år, jag är inte så bra på att köra dom…

Hade inga krav på mig när jag kom dit mer än att springa lite bara oavsett hur det skulle bli. Tänkte att jag skulle kanske kunna lägga mig på 3:50 och bara njuta. Starten gick och jag hitta ett par bra ryggar, men var lite segt att ligga och mata på i högt tempo så jag släppte för att sen med ca200m kvar tryckte jag på och springa ikapp. Körde likadant dom tre första. Trots att min taktik gjorde det lättare mentalt än att mata på så blev 4:an seg och jag bestämde mig för att bara springa vidare lugnt in till målet. Märks att jag är ovan både vid hög fart och intervaller eftersom det inte var hårt fysiskt.DSC_0525

Istället för att mata på och kriga mot huvudet så bytte jag taktik, jag var där för att ha kul!
Hoppade därför över 5:e intervallen och körde 6:e intervallen med Claes och Magnus som är bra mycket snabbare löpare än mig. Att hålla deras ryggar gjorde det helt plötsligt mycket lättare mentalt, men istället jobbigt fysiskt. Blev en riktigt skön avslutning, men klart onödigt att springa så fort. Så himla nojig för att skada mig inför nästa vecka!

Hoppas det känns bra imorgon

Har dålig koll då jag sällan springer intervaller men tror jag ”egentligen” ska ligga runt 3:35-3:40 på dessa intervaller, nu blev det istället:

3:48
3:41
3:46
3:55
3:18

Ojämnt, men kul!

På Vätternrundan kommer jag dock få kämpa mot huvudet på ett sätt som jag aldrig tidigare gjort, den kommer vilja stanna och sova så otroligt mycket att man måste fokusera allt på att bara hålla sig i rörelse efter 24h… gissar jag.
Det gäller att lura hjärnan under lång tid, spela mindgames och påminna sig varför man gör det.

Bästa är att jag har MarathonMia på plats att peppa mig i de svackor som kommer!

Kommentera