Intervju med TEC-kungen Tobbe!

Det är nu tre dagar kvar innan Täby Extreme Challenge startar, iaf för oss som kör 200miles som tjuvstartar ett dygn innan dom andra. Jag är nog inte den enda som är nervös för starten i detta underbara lopp, så vad gör man åt det? Bästa saken jag kom på var att ta ett snacka med Tobbe som vann TEC 200miles förra året på 40h 50min. Tänkte att det kanske inte bara är intressant för mig så lägger därför upp en intervju här så alla får möjlighet att ta in extremt bra tips inför stora utmaningar!

Jag ger er Torbjörn ”Mr. 200miles” Gyllebring!

tobbe3
Från TEC förra året, har för mig att han såg undrandes ut då han tyckte jag borde vara ute på banan och springa 🙂

 

Vad har du för träningsbakgrund?

Jag spelade golf när jag var typ 12-15, och fick tidigt konstaterat att jag hade dåliga knän.

Sprang min första mil (Midnattsloppet) motvilligt och på rent grupptryck 2007. Kunde inte gå på flera dagar efteråt på grund av ont i ovan nämnda knän. Lovade att aldrig göra om det… gjorde om dumheten 2008 med liknande resultat.
2009 så hamnade jag på grund av ett förlorat vad på startlinjen till Göteborgsvarvet, hade mestadels tränat genom att ta långa promenader, men det gick det med.

Hittade lugn och tid att sortera ut mina tankar ungefär där någonstans. Långpass (eller i alla fall långsamma pass) var mina bästa, egentligen enda pass. Löpning för mig blev i den vevan ett sätt att sortera tankarna, komma till freds och jobba igenom oro, frustration och få perspektiv.

Då är det ju bra att springa långt. Började drömma om att springa Stockholm Marathon, för det mindes jag att min faster hade gjort när jag var liten. Målgången på Stockholm Marathon 2010 är fortfarande ett av mina starkaste löparminnen det betydde mycket
på många plan att ha tagit mig igenom inte bara 42km utan träningen innan, att klarat det där som var så stort och omöjligt.
Att kunna höra av sig till faster och säga ”nu är vi två i släkten som gjort det här”.
Hur hittade du TEC?
Vad gjorde att du anmälde dig till TEC första gången?

Bytte jobb och blev kollega med en gammal klasskamrat från KTH som orienterat på hög nivå, trixat på med multisport och som glatt tyckte att det var ju väldigt gulligt att jag sprungit marathon, men borde jag inte testa en riktig utmaning?

Jag förstod inte vad han pratade om. Jag hade ju precis gjort bland det konstigaste jag kunde tänka mig. Kunde inte riktigt föreställa mig att vanligt folk skulle ens tänka tanken att springa bortom dom där 42km. Han pekade glatt på TEC 100miles och jag förstår ännu till denna dag inte hur han övertygade både mig och två andra kollegor om att det var en strålande bra idé att ge sig på något sådant.

(Tobbe sprang TEC 100miles första gången 2011)

tobbe4
Starten från 2014 när jag var där som funktionär
Varför kom du tillbaka till TEC?

Ultrafamiljen! Stämningen.
Det kändes direkt att ultra var inte som annan löpning. Inga vassa armbågar, inga stora egon. Inga divaltiteter. Alla bara delade spår på en magisk resa mot sin egen gräns, med sig själv som främste mottävlare. Att springa genom en natt, höra fåglarna börja kvittra och se solen gå upp. TEC är som livet i miniatyr, det är glädje, sorg och kamp. Det är tårar och dårar. Det är liv och det är den bästa ”bli sams med dig själv”-kurs man kan gå. Antingen möter man sina demoner och kramar dem där ute i skogen, eller så kliver man av.

TEC (och ultralopp generellt) svällar över av värme och gemenskap, man är ensam, men tillsammans.

DSCF3781
Från första året 2009 där jag körde, plockar här på migenergi med underbara Lisse och MarathonMia bakom ryggen. Underbar stämning vid varvning helt klart!

Förra året var första gången 200miles kördes, vad fick dig att anmäla dig?

Jag vill svara ”äventyret”, att testa mina gränser. Att se precis hur konstigt det blir andra natten utan sömn. Delvis är det sant, en annan bit av sanningen är att jag inte vågade springa 100miles då jag var rädd att göra någon besviken om jag inte persade igen och det lät som det skulle göra så ont att gå under 16:25.

Det är komplicerat helt enkelt, men nyfikenheten och äventyret tog över. Och för det är jag innerligt tacksam.

Vad hade du för matstrategi? Hur fungerade den under loppet?

Jag har en väldigt enkel basstrategi som jag brukar sammanfatta som ”racevälling och smågodis” planen är helt enkelt att dricka Hammer Perpetuem eller Sustained Energy och toppa med en gel emellanåt när energin dippar.

Så kör jag så länge det håller. När det smakar för mycket kartong så dricker jag Ginger Ale eller till nöds Cola. Jag försöker generellt undvika allt som behöver tuggas då min mage inte riktigt fortsätter vara min kompis om jag äter.

Det är ett recept som fungerar bra för mig, och jag kan villigt erkänna att Perpetuem kanske inte vinner några smakpris men den är konsekvent i smaken. Den blir varken bättre eller sämre efter 40 timmar, eller nästan 28st flaskor…

När var det som tyngst under loppet?

Varv 21. Det var sent andra natten och jag misstänker att jag hade slarvat med energin. Trött och vimsig som jag var fick jag för mig att jag skulle unna mig att gå lite, somnade nästan gående och höll på gå i diket. Inte en utan två gånger.

Det varvet kändes som det aldrig skulle ta slut, väl inne vid varvning så var fixen att ta några extra muggar cola, det är ju socker + koffein, extra gel, kaffe och salttabletter med koffein…

Två km senare var jag på banan igen. Och sedan rullade det på utan större bekymmer.

Vad var det jobbigaste under loppet?

Att mentalt vilja fortsätta och att hantera små skitsaker som efter många timmar i spåret känns som riktiga problem. Den enkom största utmaningen är att behålla disciplinen, att fortsätta äta och dricka. Att gå på rätt ställe och att inte hänga kvar i det varma mysiga tältet.

Förutom att nästan gå ned i diket så var det riktigt jobbigt när jag känner att jag susar fram och ett glatt gäng kommer och går förbi mig. Det var en bra väckarklocka och även om det gjorde så ont att ändra steget till ultragång att jag grät så var det också nog tursamt att jag gjorde det just då. Tempot gick upp, och efter inte allt för lång tid kunde jag ”springa” (allt är ju relativt) vidare. Men just i stunden. Jobbigt.

På vilket sätt försökte du hantera mentala svackor?

Jag upprepade två saker för mig själv:
1) Tobbe, du har valt det här själv. Sluta gnäll och gör klart.
2) Du är bara trött. Trött är ingen anledning att ge upp.

Den senare plockade jag upp från någon intervju med Emilie Forsberg, och den sammanfattar väl rätt bra hur jag väljer att se på saken. Det finns många goda skäl att ge upp, exempelvis om något faktiskt håller på att gå sönder. Men trötthet, mentalt och muskulärt är inte ett godtagbart skäl.

Hur kändes det att gå i mål?

Magiskt. Ofattbart. Oförglömligt.
Jag har svårt att sätta ord på det, men det är ett ögonblick som etsat sig fast. Fullständig lycka.

tobbe2
Såg inte alltför trött ut iaf 🙂 Foto: Daniel Becker 

Varför springer du inte i år?

Efter förra året så hade jag väldigt svårt att komma tillbaka till träningen, jag hade inga direkta mål efter TEC200 och jag sprang så långt över vad jag själv hade förväntat mig att jag spenderade hösten med att leta efter både löpsug och nästa grej. Såhär i backspegeln borde jag väl ha lagt in något mer på året och inte haft årets första lopp och årsmålet som
samma händelse.

Delvis är det nog också så att jag vill värna magin, vi bröt ny mark förra året. Det var speciellt, vi visade att det gick. Att göra det igen kändes under väldigt lång tid som att det skulle bli något väldigt annorlunda. Inte ett äventyr, utan nästa gång kommer det ju handla om prestation på ett annat sätt. Kanske kapa dom där 2 minuterna per varv som krävs för att gå sub40. Timmar.

Om jag är sugen nu? Jo. Men det får vänta, har några andra äventyr att ta tag i först.

Vad svarar du på personer som reagerar ”Springer du 100/200miles!!?! Det är ju lång sträcka att köra bil!”

Lite som när någon sa: 32mil! Det är ju som Stockholm -> Jönköping med tåg!
Samma svar på båda: Det är precis lika långt till fots! 

tobbe
Men frågan är om den där Tobbe är liite galen ändå? 😉 Foto: Henrik Pehrson

Bästa avsnittet kommer nu.
Välkommen till Tobbe Tipsar!

Det finns några saker som jag brukar försöka hålla i bakhuvudet. Ultra handlar inte om att göra rätt, det handlar om att undvika fel. Låter kanske märkligt men det som ställer till problem är oftast småsaker som blir fel och inte åtgärdas, springer man 5km så
är sten i skon obekvämt men inget man stannar för. Är något obekvämt och du har hundratals kilometer framför dig så stannar du och fixar det. Små problem växer över tid.

Rutiner. Rutiner. Rutiner. Oavsett om du använder klocka eller landmärken se till att du kan gå på autopilot och inte behöver fundera så mycket på om det är en gåbacke, en ätbacke eller en drickabacke.

Jag brukar skapa rutiner för att fira vid jämna mellanrum, exempelvis hade jag ”50miles kaka” nu senast, det var det enda jag egentligen tuggade men det var också något att se fram emot, kaka och energidryck, bara några varv kvar.

Det börjar inte förräns du är halvvägs.
Det är halvvägs kampen börjar, fram tills dess är målet bara att så bekvämt som möjligt ta sig dit, lugnt och behärskat.

Starta långsamt. Nej. Långsammare.
Den stora majoriteten av alla löpare startar för snabbt och får långa perioder av gång där timmarna rinner iväg. Det är lätt att känna sig stark och vilja dra nytta av den energin tidigt, det är ofta dyrköpta sekunder. Att exempelvis öppna i 6:30 tempo på 100miles är mer än tillräckligt för att med marginal gå under 20timmar. Generellt så kan man säga att i ultra vinner den som saktar ned minst.

Kontinuerlig träning över hjälteinsatser. Det är mycket viktigare att få kontinuitet i träningen än att få in några hjältepass emellanåt. Det är rent generellt bättre att konsekvent springa 50km i veckan, varje vecka än att springa 50km varannan helg och ha ”löpvila” därimellan.

Kom ihåg att le.
Även när leendet ser ut som en grimas, tappa inte bort löpglädjen och viljan att gå vidare. Kom ihåg ditt varför, vad det än är.

Spring ditt lopp. Det är lätt och lockande att hänga med en klunga, det är socialt och mysigt. Men var inte rädd för att släppa den,
eller dra ifrån. Lyssna på din kropp och följ din energi, troligtvis kommer det svänga flera gånger under resans gång. Var nöjd med det.

Tjorva inte till det.
Ha en enkel plan och ge dig själv möjligheter för anpassning. Planera inte långa pauser, klädbyten, skoskifte och massage. Varje extra moment kostar både tid och energi. Och det är ytterligare möjligheter att något ska gå fel. Basplanen bör vara att springa i ett par skor, att varje varv plocka upp en given mängd energi (som du redan lagt i påsar eller liknande) och att inte stanna förräns det är klart.

Sedan så vill du ha alternativ energi utifall att ditt primärval av någon anledning inte längre vill sig. Du vill ha möjlighet att byta skor om fötterna sväller, eller något annat går galet. Möjlighet till ett varmt ombyte är bra.

Men du ska inte planera för de här sakerna. Måste du, så måste du. Men planera inte för det, planera för möjligheten.

Håll dig i rörelse.
Tål att upprepas. Stanna inte. Det är fantastiskt mycket svårare att komma igång än att inte stanna. Det finns naturligtvis giltiga skäl till att stanna… men håll det kort.

Håll koll på vätskan.
Det är mer sannolikt att du dricker för mycket än för lite, speciellt om du likt mig förlitar dig på flytande energi. Jag brukar försöka inleda med att blanda energin starkare (dubbel styrka eller mer), testa dig fram till vad som funkar för dig.

Varva snabbt.
En minut i depån är en kvart eller halvtimme på sluttiden. Använd sträckan ned mot varvning för att mentalt förbereda dig på vad som
behöver hända när du är inne i tältet och se till att få det gjort så snabbt som möjligt. Kramas och tacka funkisarna, men gör det i farten.

Ha kul, var snäll mot dig själv.
Säg bara snälla saker till dig själv, du gör så gott du kan. Jag lovar, du sparkar inte på dom där rötterna för att jävlas med dig själv.

Bestäm dig. Och öppna inte kanske-dörren, tvivla inte. Gå in helhjärtat för add du är där för att springa distansen, oavsett vad den är.

”Jag ska springa 200/100/50 miles!” inte ”Jag ska försöka, kanske ta mig runt”. Tvivlen kommer endå, bjud inte in dem till festen.

Stort tack till Tobbe!

Många exemplariska tips att använda i sina egna utmaningar, eller om du själv blev sugen på att köra TEC kanske? Jag rekommenderar det! Om inte annat kan man testa på stämningen genom att dra dit i helgen och jobba som funktionär vilket jag gjort ett par gånger, klart värt det! Man får ju hänga med MarathonMia och bara det är ju najs 😀

Ok… 3 dagar kvar…

täbystart

Kullaberg, en magisk plats

Fick möjlighet att åka ner till Kullaberg nu i helgen med Erik ”Mr. Salomon” Ahlström(eller är det Mr. Snowroller?). Tog såklart möjligheten varpå torsdagen blev resdag ner till de sydligare graderna som avslutades av många coola historier av Per ”Mr. Kullamannen” Sjögren. Kullaberg har många riktigt intressanta historier som man lätt fastnar i, flera av dom är nedskrivna och finns i fyren där man kan läsa om dom. Fyren var också där vi fick möjlighet att sova första natten vilket i sig kändes som ett litet äventyr. Jag och Erik gjorde oss hemmastadda på golvet våningen under den mäktiga linsen som köptes för ett i dagens penningsvärde på 13 miljoner och som snurrat omkring i över 100 år. Den kom från Frankrike med en liten båt på 12m, kanske inte det fraktsätt jag hade valt för en 6ton tung och rejält värdefull vara. Fyren har en reservkraft som slår in vid problem, som kan hålla igång i 5(!)år, hur långt tid räknar dom med att det tar att åtgärda problemet?

En kvällstur togs i området innan det var dags att somna in från surrandet av maskineriet ovanför, helt underbart 🙂

20160407_182432 received_10153534057551381 received_10153534057716381 received_10153534059371381 received_10153534076616381

Dagen därpå blev det en liten promenad i omgivningen innan vi drog in till Mölle och hälsade på Felix St Clair(kanske mer Mr Snowroller än Erik?! :P) som även han hade många intressanta historier att förtälja i vad som är ett av de coolaste hus jag sett. Rullade sen ner mot hamnen och började bygga upp eventområdet för helgens första lopp Kullamannen Twilight. Knappa 2h till start bestämde jag mig för att vara med i loppet även om jag inte hade haft den tanken innan, blev så berörd av stämningen.

Ville ju egentligen inte riskera skada mig inför TEC men liksom… hur skulle man kunna motstå?! Så skaffade mig en nummerlapp till tävlingen och blev efter det riktigt nervös då jag inte sprungit ett lopp sen AXA Fjällmaraton förra året…

Lyckades undvika ramla trots tekniska partier och fick en rätt skön flytfart med gång i uppförsbackarna men kom ändå in på 53min vilket är ok och resulterade i en 7:e plats. Hade tur att få låna ett par nya Salmon Speed så var nog tack vare greppet på den skon som jag höll mig på benen, riktigt bra uppgradering från de äldre modeller jag har! Efteråt var jag helt proppad med endorfiner och njöt av att heja in alla andra löpare i mål, en riktigt bra dag 😀

20160408_201605 received_10154226902817494 received_10156778790155652 received_10156778790205652
Lillen från Halmstad kom jag före i mål iaf trots att han flög ifrån mig uppför 🙂

Lördagen startades med lite jogg och fotografering med Salomongrabbarna. Har inte glömt att nämna den magiska miljön va?! Fina synerna togs in innan vi sedan drog ner för att ta hand om dagens Kullamannen-lopp som jag denna gång lyckades undvika anmäla mig till! Istället lånade jag Eriks kamera och tog lite bilder längs banan. Har dock bara en bild från kameran(på Oscar som sprang båda dagarna) men lovar att jag säkert fick ett par bra bilder iaf 😉

Plockade sen ner hela målområdet för att sen avsluta kvällen på Holy Smoke BBQ som är rena drömmen för en köttälskare, riktigt USA-inspirerat. Gäller bara hitta dit då det är gömt på en bakgård och det finns inga skyltar vart man ska svänga in 😛

IMG_20160409_103824 IMG_20160409_200327 IMG_20160409_205740

Söndag… dags att åka hemåt… men inte innan bästa äventyret längs klipporna nere vid vattnet med Kalle. Startade som en morgonjogg men nästan direkt stod en skylt mot Josefinelust där vi vek av, sen fortsatte vi där nere trots att det knappt var framkomligt längst klipporna vid vattnet. Har jag sagt att miljön är magisk?! Det är den!
Kunde inte haft ett bättre avslut på helgen.

Tack Salomon!
Tack Kullamannen!
Until next time 🙂

20160410_083213 20160410_082642IMG_20160408_084227 received_10156785841790652 received_10156786046245652 received_10156786046595652 received_10156786046850652
received_10156786047555652received_10156786047205652

Springa Sörmlandsleden, ny bok med bästa undertiteln!!

I somras bestämde jag mig för att ta mig runt Sörmlandsledens basled på 62-63mil som träning inför Gröna Bandet. För att göra det lite jobbigt bestämde jag att göra det på 10 dagar. Det var en tur som gav flera starka minnen, funderingar, smärta och uppskattning. En stor uppskattning för att vi har en så fin, välmarkerad och lättillgänglig led! Därför vill jag självklart att den ska användas mer!

För den som vill se ett kort reportage om min tur kan göra det här. Tyvärr klipptes det bort en del som fokuserade på Sörmlandsleden i sig och det blev fokus på mig som person.

Untitled
Vid starten, tummen upp för Sörmlandsleden!

När det var fokus på mig i där så är det fullt fokus på Sörmlandsleden i ny bok som kommer ut nu! För att hjälpa till sprida ordet om Sörmlandsleden och dom möjligheter den erbjuder så haffade jag tag i författaren av boken, som också gav mig tips inför min runda.

Jag ger er här livsnjutaren Niklas Holmström:

IMG_3294
Foto: Kerstin Rosenqvist

Vad är ditt första minne av Sörmlandsleden?

Haha, nu kommer jag att föregå bokens förord. Mitt första minne av Sörmlandsleden är från 1976, när jag gick i sexan. Jo, så gammal är jag faktiskt, även om det inte syns. Vår klass skulle splittras inför högstadiet och det hörde ju till att göra en klassresa i sexan innan skolavslutning. Jag minns att de andra klasserna skulle till Liseberg, Gröna lund och andra exotiska nöjesplatser. Men min underbara lärare (en av de två lärare som är de bästa jag någonsin haft) bestämde helt enkelt att vi skulle vandra Sörmlandsleden och ha ett basläger vid Marvikarna, där de två fina skärmskydden finns vid Mellan-Marviken. Det var i maj och härligt väder. Jag minns det som igår, men inte mycket av själva vandringen.

Hur kom det sig att du börja ta dig an alla etapper på Sörmlandsleden?

Jag har förvisso sprungit SUM(Sörmland Ultra Marathon) ett par gånger och rundslingan i Vilsta (Eskilstuna) ett antal gånger. I löparklubben (Vilsta IK) var det uteslutande långpass på platten som gällde, vilket inte var min grej. Och så hade jag Swiss Alpine som mitt huvudmål 2012. Jag tänker aldrig på springa som träning, utan springer för springandets skull och jag älskar naturen. Så varför inte ta ett pass Sörmlandsleden? Jag tog tåget till Hälleforsnäs och sprang de fem milen till Vilsta i Eskilstuna och jag var så upprymd att jag fortsatte ytterligare en mil hem till Torshälla. Ett präktigt distansrekord. Jag visste det inte då, men jag var oåterkalligen fast. Begäret att beta av alla etapper utvecklade sig till ett stigberoende. Det tog mig 1 ½ år att beta av hela leden.

Hur brukar dina löpturer på Sörmlandsleden se ut? Brukar du springa med sällskap? Stanna och fika?

Numera väljer jag bara de sträckor som jag av olika anledningar älskar. För mig är distansen ovidkommande men jag vill helst vara ute på stigarna en hel dag, allra helst två dagar. Och jag har mina favoritsträckor som är tillräckligt många för att inte tröttna. Att sedan springa dem åt båda hållen under olika årstider är variation och nog upptäcker man nya saker längs med stigen som man inte lagt märke till tidigare.  Jag är inte asocial men på stigarna föredrar jag ofta enskildheten eller att springa tillsammans med min själsfrände Kerstin. Men ibland drar jag ihop ett gäng likasinnade för ett långpass över en dag eller två. Guld värda är de sträckor man kan stanna till och fika, som till exempel i Tyresta by, Konsum i Nävekvarn, Lida, Lilla vasskärr, Nynäs slott för att nämna några. Ledens absoluta fikasträcka är mellan Oxelösund och Nyköping, där man kan fika eller ta en glass på fem ställen! Dessutom en mycket fin och varierad sträcka med öppet hav, roddtur till träsklöpning och storskog.

Vilken utrustning rekommenderar du att ha med som nybörjare?

Oavsett det handlar om nybörjare som löpare eller om du sprungit ett tag men är sugen på att testa att springa i skogen på stigar tycker jag personligen inte att man inledningsvis behöver skaffa någon extra utrustning specifik för stiglöpning. Det är väl först när löparen ifråga känner att det här med stig och Sörmlandsleden var riktigt häftigt och kul som det kan vara läge att införskaffa ett par trail-/orienteringsskor, en löprygga för det nödvändigaste och sedan låta tiden utvisa vart stigarna tar en mot för äventyr. Jag sprang själv i ett par vanliga lätta asfaltdojjor första året på Sörmlandsleden. Bland det obligatoriska på längre distanser är väl energi, vätskesystem (kallkällor finns längs leden), enkelt första förband kit och sedan klä sig efter förväntad ansträngningsnivå och årstid samt väder.

Bästa etapp/runda för löptur med fina vyer och tuff terräng?

Min absoluta favoritrunda som man kan variera i distans (42,5-50 km) beroende på dagsform är utan tvekan Tunabergsrundan nere vid Bråviken söder om Nyköping. Den har helt enkelt allt! Men du frågar mig om en stadsnära tur som inbjuder till löpglädje med härliga, tuffa och roliga stigar genom vacker natur runt 25 km är det givna svaret Hanvedenrundan (Handen) eller sträckan Nyfors-Handen fast via en lov på lokala stigar in i Tyresta nationalpark.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Foto: Niklas Holmström

Vad gav dig tanken att dina äventyr skulle kunna bli en bok?

Jag tror att någonstans inom mig har det funnits en idé eller baktanke sedan jag började springa på Sörmlandsleden, särskilt från den stund jag bestämde mig att springa hela leden. Alla de stories (blogginlägg) med text och foton har på sitt sätt varit en forma av dokumentation, som samtidigt varit tillgänglig för andra. Under åren har jag fått en del mail från löpare som vill ge sig ut på leden eller bara få förslag på sträckor för en dag eller två. Jag såg att det fanns ett behov, det vill säga en Sörmlandsledsbok för löpare.

Beskriv kort vad boken innehåller och vem den riktar sig till.

Boken börjar med en introduktion om Sörmlands geologi och natur samt mer konkret att springa på Sörmlandsleden, vad man bör tänka på vid val av utrustning beroende på distanser, årstid, väder och målsättning, kartor, kallkällor och annat matnyttigt. De sex huvudkapitlen behandlar sedan sträckor på olika distanser från milen till löpäventyr på flera dagar. Flest sträckor behandlas i kapitlet ”Runt milen” och ”20-30 km”. Varje sträcka inleds med fakta om distans, etapper, logistik, naturreservat, antal kallkällor, fika eller matstopp etc. Sedan följer en utförlig sträckbeskrivning. Varje kapitel inleds med en översiktskarta på ett heluppslag där de behandlade sträckorna är utsatta på Sörmlandsleden så att läsaren snabbt får en uppfattning var sträckan är belägen i förhållande till orter i Sörmland. Boken vänder sig främst till löpare, de som kanske precis hittat fram till stigen eller även gamla stigrävar som kanske önskar lite nya uppslag på sträckor. Jag tror även vandrare och MTB:are kan komma att uppskatta boken.

Jag ÄLSKAR ju undertiteln på boken, kom du på den?

Jag kom faktiskt på den när jag sprang på Sörmlandsleden och jag skulle faktiskt aldrig orka gå Sörmlandsleden rent mentalt. Att vandra i fjällen eller alperna med fantastiska vyer har jag inga problem med, men vandra i skogen mil efter mil?

Vad brukar du säga till vandrare som tycker att löpare missar upplevelsen?

Faktum är att jag inte fått så många frågor av den typen från vandrare eller boende längs Sörmlandsleden. Däremot i fjällen stöter jag på det hela tiden och inte sällan med misstro och nedlåtande attityd. Jag brukar kontra med ”Hur många fåglar har du sett på din vandring? Någon havsörn, jaktfalk, lavskrika. Inte? Någon fjällripa då eller en av de ståtliga älgarna i Rapadalen.” Som löpare får man se väldigt mycket på en relativt kort tid eller på en sträcka som kanske skulle ta ett par tre dagar att vandra. Jag springer ju inte snabbt när jag är ute på stigarna då jag vill orka vara ute länge, typ 6-8 timmar, med många stopp för att njuta av allt det som naturen bjuder på. Jag springer för att jag älskar att springa och tack och lov är vi alla olika.

Team Nordic Trail ska ju ha ett långpass där man springer från Handen till Björkhagen(etapp 4 till 1). Vad tycker du om den sträckan?

Kanske inte direkt någon personlig favoritsträcka och jag startar hellre i Nyfors och springer in i själva nationalparken via lokala stigar för att sedan komma ut på leden igen innan Tyresta by där det är självklart med härlig fika. Springer man från Handen kommer dock fikat lite för tidigt på långpasset. Det finns många upplägg i det området. Hursomhelst är det en bra sträcka om det är en bred mix på deltagarnas förutsättningar och olika vana vid stigar. Med tanke på detta är det ett bra val av sträckning som är varierad och det finns alltid möjlighet att ansluta längs med leden liksom att stiga av och ta bussen hem om man inte skulle orka eller kanske råkar ut för någon mindre skada. Handen-Björkhagen är en perfekt sträcka nära staden för ett långpass som de flesta klarar av och tillika en bra introduktion till stigarnas värld. Etapp 3 är höjdpunkten på sträckan och man får ju inte missa att dricka ur den välsmakande kallkällan!

Och sist, är du sugen på att köra hela basleden i ett sträck som jag gjorde? 🙂 

Jo Daniel, det är jag men det är stört omöjligt att få till det med alla andra löpäventyr jag har på gång. Men jag har inte bråttom och så länge jag har hälsan och kan springa kommer jag förhoppningsvis en dag springa hela basleden i ett svep såsom du gjorde.

Jag rekommenderar denna bok till de som vill få lite roligare löpturer eller vill dra ut på ett litet äventyr. Fram till 10:e april kan den beställas signerad och fraktfritt här:
www.ridgerunforlag.se/produkt/springa-sormlandsleden/

Ett exempel ur boken kan ni hitta på denna länk:
www.springasormlandsleden.se/Smakprov/Smakprov.pdf

Omslag_fram

Rekommenderar också hans egna blogg för läsning om trevliga turer:

livsnjutarbloggen.se/

Passar även på att rekommendera långpasset som Team Nordic Trail har den 23 april för den som vill testa på Sörmlandsleden i grupp. Är man inte medlem i TNT kan man prova-på under detta pass. Mer info i Facebook-eventet här.

Hoppas vi ses på Sörmlandsleden någon gång 🙂

 

Ultraintervaller, ultraträning!

Körde nyligen ultraintervallen, igen, under Pace on Earths regi. Tänkte efter och tror det var 6:e gången jag tog mig an utmaningen. Första gången var det via jogg.se där vi var ett gäng på 8 personer från NocOut som samlade ihop oss för att ha lite kul.

Efter det har de andra gångerna varit med Pace on Earth för att man slipper tävlingsmomentet från jogg.se. Det blir mer fokus på det sociala och peppande än tiderna man springer på, så kan man ta det som ett lugnare pass för att träna mer på det mentala. För den mentala träningen tycker jag är nyckeln i detta upplägg där man springer 10km var tredje timme under ett dygn, 8x10km. Tror det från grunden kallas Halden intervaller och kommer från Norge.

Denna gång var tanken att bara springa lugnt och samla mil så jag bestämde mig att öka på till 12.5km per intervall istället men lägga mig precis under 6min-tempo, dvs väldigt lugnt för mig.

En kort summering av intervallerna:

#1 00:00: Jag tänkte sova ut innan start vilket jag misslyckades med och fick bara 2 timmars sömn så det var extra segt att ta sig ur sängen, blev lite zombie-spring över det hela. Hade mätt upp en enkel asfaltsrunda jag körde och kändes ok framåt slutet när man vakna, men då ville jag ju sova igen..

#2 03:00: Fick in ca 1 timme sömn och fick minst lika svårt att ta mig upp ur sängen, med halvöppna ögon jogga jag iväg. Detta brukar mentalt vara den tuffaste intervallen och var det även denna gång. Men det är också samtidigt en av de roligaste, så underbart att springa omkring i en stad med 0 pers ute, något man borde göra oftare faktiskt 🙂

#3 06:00: Fick in ytterligare en timme sömn var fortfarande zombie-jogg men snäppet bättre, andra halvan så vaknade jag till och kände mig äntligen pigg! Otroligt skönt när man får se ljuset komma, precis som på ett ultralopp!

#4 09:00: Tänkte sova lite till då jag bara fått in 4timmar men var för pigg så höll mig vaken och tog för första gången in lite energi, minifrulle! Drog iväg och mötte upp Anja för att få lite sällskap medan vi körde en vända på motionsspåren i skogen. Kul med sällskap och stötte även på Pernilla som även hon körde ultraintervaller 🙂

#5 12:00: Jag var pigg i kropp och inte sömnig, men jag blir ändå matt i huvudet av dessa intervaller så precis som alla andra intervaller så väntade jag tills det var 3min kvar innan jag bytte om. Men väl ute så var det bara skönt. Tog nån liten energi efter varje intervall nu.

#6 15:00: Same procedure as last time. Jobbigt att komma iväg men känns som en vanlig joggrunda.

#7 18:00: Nu började slutet närma sig, även om man tror sig ha mycket tid mellan intervallerna så känns det som man inte gjort någonting under dagen. Kan för dom flesta vara den tuffaste intervallen, men i mitt lunktempo inga problem.

8# 21:00: Sista intervallen och ofta rätt lätt när man vet hur nära målet man är. Lätt att ta sig runt och sen njuta av en bra löpdag där jag fick in 100km!

Varför köra ultraintervaller?
För en del är det ett utmärkt att testa på en ultradistans över en dag, man har ju också möjlighet att anpassa antalet intervaller efter ens förmåga och det livspussel man har. Alla kan inte viga en dag åt detta spektakel 🙂
För egen del använder jag det som bra mental träning inför ultra, huvudet tycker det är segt att hålla på ”hela” dagen speciellt med lite sömn. Dom flesta har jag kört utan att sova alls på natten för att få mer trötthet att jobba med. Det är väldigt jobbigt att starta varje intervall och tiden mellan intervallerna känns som rätt liten när man ska varva ner, äta, byta om osv. Känns som tiden går fort innan det är dags att börja ladda och byta om för nästa!

Jogga runt 8mil på en dag i ett sträck är väldigt mycket enklare mentalt för mig, men ultraintervallerna i samma tempo sliter ju däremot väldigt mycket mindre fysiskt. Speciellt när jag tar det såhär lugnt och inte gör som två tidigare gånger där jag avslutat med sub40 på sista intervallen(väldigt fort för mig!).

Rekommenderar alla att testa i någon form! Gå in på instagram och kolla #ultraintervalchallenge för många inspirerande bilder 🙂

Själv tog jag hem en av tävlingarna och vann denna fina tröja!

IMG_20160403_103910