Äventyrare? Jag?

Mitt i perioden i mitt liv som soffpotatis så skulle min far fira sin födelsedag i sommarstugan. Den dagen bestämde jag mig för att överraska honom genom att gå dit. Jag har idag inget minne av hur idén kom upp från första början men är glad för det då jag minns turen än idag. Det var tre mil dit, en sträcka jag då inte hade någon koll på annat än från en bil. Ungefär efter halva sträckan så gick jag mellan Linköping och Berg, det sprang då förbi en kvinna och jag blev väldigt förundrad. Det finns typ inget mellan Linköping och Berg, bodde hon i ett av dom få husen som fanns där ute? För hon skulle väl inte springa hela sträckan, det är ju typ en mil?! Efter att nu ha sprungit på den cykelvägen kanske 100ggr så är jag nog rätt övertygad om att hon tog sig hela vägen 🙂

Jag kom till slut fram till något förvånande föräldrar, min svarta bomullstisha hängdes på tork och var vid detta laget ca 30% vit av allt salt, kan inte minnas att jag sett saltiga kläder innan. Men ett starkt minne skapades och jag stärktes av det men fortsatte min inaktiva livsstil.

Ett år innan jag började jogga omkring så kom en annan idé upp i skallen, jag kallar mig Roxen och bor vid sjön Roxen. Borde man inte kunna gå runt den då? Hade vid det laget precis börjat cykla för att ta mig an Vätternrundan och hade cyklat runt den så visste distansen. Sagt och gjort så tog jag en ryggsäck som jag fyllde med lite energi jag hitta hemma, russin och en påse cornflakes. Varm dag igen men tog mig runt dom 75km.

PS. Man kan få färg av att vara ute en hel dag

No automatic alt text available.

Året därpå 2008 när jag började jogga och tog mig därmed runt Roxen på 8h mot dom 14h det tog året innan, detta var innan jag ens visste vad ultra var.

Har blivit en del turer och det är nog på sådana turer jag känner mig som mest levande. Tex joggat upp på Kebnekaise i oktober med Niklas, tagit Galdöpiggen och Glittertind på en dag även då i oktober, snö gör saker lite mer intressanta 🙂 Tog mig därför an AXA Fjällmaraton på nyårsdagen med 2-7dm snö som tog dubbelt så lång tid mot loppet i augusti. Flerdagars-turer på leder både själv och med sällskap. Även en 6dagarstur med kajak själv med tält utan att ha tältat eller paddlat kajak innan.

Detta har till slut lett mig till Gröna Bandet som med 1325km är mitt längsta äventyr och gjort mig nominerad till Årets Äventyrare 2016

Många äventyr finns i mitt minne då dom alla sätter starka spår, men jag ser mig ändå inte som en äventyrare. Något som jag nu ska börja göra! Innan har jag mest sett personer som gör större expeditioner alá sydpolen eller Mount Everest som äventyrare. Men när jag själv ser turer som äventyrar så borde det göra mig till äventyrare? Det handlar mer om att någon ger sig på något som är utöver det vanliga för den personen eller utanför dess komfortzon. Idag skulle en 3mils promenad vara just en promenad och inget äventyr för mig.

Så jag är en äventyrare!

Att genomföra äventyr är det bästa som finns så jag vill att fler ska göra det, allt efter individens önskemål och möjligheter. Årets Äventyrare är något jag hoppas kan hjälpa till att ge personer inspiration! Och jag tror att dom andra nominerade precis som mig älskar att ge inspiration.

Så jag vill att alla går in och röstar på den person som ger just dig mest inspiration att genomföra ett eget äventyr! 

http://www.aretsaventyrare.se/nominerade.html

Glöm inte bort att visa uppskattning till dom som ger er inspiration oavsett område då jag själv vet att det ger ännu mer energi att fortsätta inspirera!

Jag kan ju inte åka skidor… men med Johanna och Aron som nominerade med skidtur till sydpolen så kanske det är något man skulle ge sig på, eller ta snöskor dit? Fast Te Araroa har legat på min lista ett tag nu och Helena gör det inte lättare… Hur stänger man av så man slutar bli inspirerad?!?!

 

Kommentera