TNT-läger på Kullaberg

Äntligen var det dags att leda läger igen vilket jag inte gjort sen Edsåsdalen i somras, skadar ju inte heller att det var på Kullaberg som jag ”upptäckte” under Salomon Trail Tour Kullamannen förra året. Drog ner med ett skönt gäng på fredagen i bil för att på plats dra en tur ner till vattnet med Daniel innan alla kom dit. Ett välkomstmöte senare så var det dags för distanspass vid vattnet, har jag sagt att jag älskar att springa stig längs vatten?

Lite uppvärmda och glada körde vi sedan styrkepass innan vi högg in på en helt gudomlig ungtupp som var från en gård i närheten för att avsluta fredagen.

IMG_20150327_162850

OLYMPUS DIGITAL CAMERADSC_0286 OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA  DSC_0291

Lördagen var planen ett långpass, vi skulle vara ute och njuta så länge vi kunde helt enkelt. Delade in oss i två grupper och jag stack iväg med mitt gäng direkt från vandrarhemmet och längs vattnet bort till Arild för att där komma ut på Kullen där det blev väldigt bökig och rolig terräng. Såg till att vi tog oss ner till vattnet lite innan Nimis så att man kunde leka lite på de stora stenarna bort till Nimis där det blev lite kort. Efteråt blev det en rejäl brant uppförsbacke att ta sig upp på för att ha en kort ”plattare” bit och sen ta oss enda ner till vattnet igen. Där njöt vi av utsikten och tog kort medan vi hälsades på av ett par sälar(visste inte de fanns här?!).

På med handskar och ladda för att ta sig uppför Dödens zon – ja det är lika jobbigt som det låter 😀 Gissar på drygt 100hm på ca 200m kanske? Var som tur var inte jätteblött men ändå så löst så man lätt halkade med greppet, iaf jag som inte varit smart nog att ta med skor med riktigt grepp på…

En liten bit till togs innan det såklart var dags för att ta sig ner till vattnet IGEN! 😀 Detta ställe hade försätts med rep så blev lite enklare. Tog oss ner till grottorna vid vattnet som skapats när vattnet stod runt 10m högre upp än idag. Finns mycket intressant historia om Kullaberg!

Blev sedan en något lättare fortsättning bort mot fyren där vi intog lunch som hade körts ut!

Efter middagen stack vi ut på spetsen av udden för att sen ta den något snällare södra sidan tillbaka.

Det är sjukt hur magiskt det är på Kullaberg, så många klippor och områden som ser extremt osvenskt ut, det som gör det helt underbart att röra sig där!

DSC_0295

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Alla fixade en heldag ute galant, förutom jag själv som fick soppatorsk på slutet då. Tillbaka i stugan fick vi en föreläsning av Mr Kullamannen Per Sjögren som sitter inne på så ofantligt mycket intressanta historier och fakta. Skönt att de nu fått tillbaka Dödens zon i Kullamannen vilket inte var fallet förra året när jag körde. 3 varv runt Kullen är helt klart en rejäl utmaning!

Avslutade sen med att ladda upp min kropp igen med en ytterst god middag!

DSC_0296

Söndag var nu tyvärr den dagen som återstod. Trots den långa dagen igår så lyckades alla samla bra kraft under backerintervallerna som vi körde ute på Kullen efter genomgång av teknik i både utförs och uppförslöpning. Kul att se sådan energi!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA

 

Tillbaka för lite god soppa innan det värsta var kvar, avsked…

Att få vara med på träningsläger och se dessa enskilda individer som sitter tysta i samma rum från början för att mot slutet bekantat sig och skaffat nya vänner, att se dom le genom tuffa passager, skratta tills man får ont i magen. Det är helt enkelt en helt underbar känsla, men sen tar äventyret slut för denna gång och man får hoppas att man träffar dom snart igen. Jag är alltid öppen för en löptur!! 😀

Tack gänget!! (ler fortfarande från helgen)

Inget godis i XXX-dagar

Jag har ett rätt hälsosamt förhållande med mat, jag äter för det mesta väldigt bra mat och slänger in diverse skit främst när jag är iväg. Känns bra och fungerar bra.

När man kommer till sådant som man äter utöver mat så är jag inte längre lika bra, rättare sagt så är jag helt jävla kass. Godis, glass, bakelser etc. Jag kan äta pretty much hur mycket som helst. Behöver inte ens vara hungrig eller ha sug. Kan lätt få i mig utefter känslor. Istället för att lyssna på magen.

Klassisk mening som skrivs många gånger i forum:

”Om du springer mycket så behöver du inte bry dig om vad du stoppar i dig”

Först det första så behöver kroppen bra bränsle för att fungera som den ska, sen behöver inte allt man stoppar i sig vara bra.
För det andra, jo jag har inga problem att gå upp i vikt även när jag springer 20mil i vecka.

Detta tar jag nu tag i genom att skippa socker. Vad jag menar med det kan man ju undra. Men tanken är att skippa raffinerat socker, även om jag inte kommer lusfråga om man när jag inte är hemma. Så det innebär inge godis, kakor eller glass (med socker iaf, finns alternativ har jag hört). Men kommer äta bär och frukt osv, ta bort kolhydrater är verkligen inte tanken!

Det speciella med detta LÖFTE(håller alltid vad jag lovar) är att detta ska gälla tills dess att jag springer milen snabbare än mitt PB som är 38.33 från 2012. Äntligen får jag lite motivation att ta tag i löpningen och springa fort igen. Gissar på att jag i dagsläget skulle hamna runt 40:30 på ett bra millopp…

Hur lång tid kommer detta ta då? Den som lever får se 🙂

Såhär äter jag godis! *nomnomnom* 🙂

Kebnekaise med Niklas

Det startade med att Eric ville hitta på något roligt äventyr som ledde till storslagna planer där sen även Niklas inkluderades. Sjukdom satte i sista stund stopp för Erics deltagande vilket gjorde att planerna ändrades, vi kände oss inte tillräckligt säkra på att klara av den tidigare planen. Men på fredagstiden vid lunch så flög vi upp till Kiruna för att få oss ett fint äventyr i fjällen!!

Efter att vi fått i oss lite mat i Kiruna så åkte vi vidare till Nikkaluokta där vi på kvällen startade vår tur till Keb fjällstation.

Väldigt glada(?) över att få ge oss iväg
OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Vi visste dock inte hur kvällen skulle bli så det var stor osäkerhet på om vi skulle kunna tälta där som planerat. Jag hade med en sovsäck med komfort temp på +13 grader och Niklas bara snäppet bättre. Till råga på det så hade jag glömt mitt liggunderlag hemma, som tur var körde vi båda med OMM-säckar som har sittunderlag som ryggstöd dock endast 4mm tjockt. Då det var -8grader i dalen så var planen att komma dit och kolla om det fanns någon stuga att sova i om det inte skulle fungera. I värsta fall skulle vi ta oss tillbaka till bilen och sova i den eller åka in till Kiruna igen.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Det kändes ju inte riktigt som man var ute i fjällvärlden med skyltar som varje kilometer talade om hur långt det var kvar till båten, men kollade man upp lite så var det en fantastisk syn med miljön runtom. Går ju ingen båt nu så vi sprang förbi det stället där vi även såg ett par som tältade. Mörkret började komma och vi fick plocka fram pannlamporna. Det var bara och njuta 🙂

OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Väl framme till en hel stugby kunde vi hitta en stuga som var öppen för övervattning året om. Leta sen upp en bra plats för tältet och började göra oss iordning, började bli lite kall av att vara stilla men det hela gick bra. Väl inne i sovsäcken så var det mysigt – men hårt och kallt. Kylan gick igenom det tunna loggunderlaget men var inte så farligt som jag tänkt från början, det gick att sova. Tältet som fungerade så bra under BAMM med mina långe vän Thomas blev dock helt plötsligt väldigt trångt, jag nämner inte den ogemensamma nämnaren 😉OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Lördagen startade vi rätt sent och kom iväg vid 9-tiden. Niklas som varit på Keb tidigare ledde oss framåt, leden var inte alltid så lätt att följa i vinterlandskapet vi var i, men karta behövdes ändå inte.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA

 

MAGISKT!!!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Ganska snabbt blev vi varse om att ståldubb-skor kanske skulle varit bra (skyller på Niklas som fick mig att välja bort det :P). Väl framme mot en större stigning följde vi ,typ, leden som gick snett uppför branten. När det dock slutade finnas några stenar och bara hårdare snö valde vi att vänta för att slippa halka till och glida ner i hög vart utför. Det fanns nedanför ett tält med fotspår från som vi följde för att ta den brantare vägen upp, men rakt upp denna gång. Nu skulle man haft stegjärn men även det hade valts bort. De före oss hade däremot klarat sig utan så vi började köra på uppför i deras fotspår.

Till slut blev det brantare och hårdare snö så fotstegen försvann. Niklas började tveka på att fortsätta då det nedför skulle bli en snabbtur om man halka med stenar ivägen innan det plana ut helt, visste inte om man skulle kunna bromsa. Efter att jag plocka fram ett par tältpinnar åt oss så valdes det att fortsätta, de fungerade som isyxa samt att gröpa ur stegfästen.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Efter man kommit upp så såg man långt upp på keb där vi skymtade 5st personer påväg utför. Den ”topp” vi kommit på nu måste man dock först ner ifrån så det blev rolig men vansklig färd utför i snö bland stenar innan det var dags att ta sig uppåt på Keb. Väldigt tekniskt med hala stenar men tog oss uppåt, Niklas klart mycket snabbare än mig. Påvägen mötte vi gänget som var påväg ner vilket var de vars tält vi hade gått förbi.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Upp till toppstugan för att därefter plana ut lite innan sista knixen kom upp till toppen. Har ju fått mig berättat om toppen och gick man tillräckligt långt fram så blev det ju klart lite läskigt med två branter på vardera sida och en smal snökam rakt fram. Men kramsnö gjorde ju att det kändes säkert trots våra skoval med väldigt lite grepp 🙂

OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERAOLYMPUS DIGITAL CAMERA

Hade ju verkligen sjukt tur med vädret och fick väldigt fin utsikt där uppe, så vi såg till att ta en bunt bilder och sen filma lite innan det var dags att bege sig neråt.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Fick nu en bit av riktigt underbar utförslöpning innan det brantare tekniska partiet kom där man fick glida nerför hyfsat försiktigt. Väl nere så blev det nu en annan väg. Vi valde att dra västerut längs dalen där det tyvärr var väldigt jobbigt snö som inte var så lätt att springa i, hårt men man sjönk ändå ner. Så trots plant underlag så blev det promenad tills vi kom ut till leden där man kunde jogga igång lite vilket var bra då mörkret kom och det blev lite kallare. Följde sen leden(förutom när vi tappa den) hela vägen tillbaka genom mörkret som hade kommit.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Sedan innan hade vi bestämt oss för att utnyttja stugan som fanns till hands där denna natt för att lyxa till det. Fanns ju tom element där! 😀OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Dagen efter så kände jag lite i knät från påfrestande tekniska utförsbiten gissar jag på, så vi bestämde oss för att springa leden tillbaka till Nikkaluokta och ta det lugnt tills flyget skulle gå.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Satte igång hyfsat sent och tog sen leden i en hyfsat ok fart. Blev sen in till Kiruna för att käka och dricka ikapp lite innan det blev häng på flygplatsen.

Detta äventyr blev inte som planerat från början. Men vi fick en lång dag vid keb med på löpning, klättring, tekniskt, glidande, spänning, dimmigt, molnigt, utsikt, sol, mörker, lätthet och kämpande. Det hela gjorde att vi var mer än nöjda med vad vi ville få ut, ett underbart äventyr i fjällen som lämnar minnen! Många saker man har lärt sig också, som att typ inte glömma liggunderlag när det är minusgrader eller att ta med snöskor när det är vinterlandskap i fjällen. Man kan klara sig utan många saker, men det är dumt att chansa!

Får se vad nästa äventyr blir 🙂

 

Sista långpasset inför Bislett

Träningen sista 2 veckorna har varit allt annat än bra, tvärtom riktigt dåliga. Vilket i sig var tvärtom mot vad jag hade planerat. 5 dagar motivationssvacka sen känning i baksida lår som fick mig att backa. Det är nu mindre än 2 veckor kvar till start och även dom ska då bli lågt med träning, försent att börja träna nu. Kommer också hålla mig borta från styrketräning som jag kört en del på sistone, kroppen är inte helt van vid det och vill inte riskera något.

Blev imorse ett kortare långpass på 26km och numera blir det bara pass upp till milen. Körde med mina injini-strumpor och HOKA Tarmac som var ett alternativ till Bislett men en tå blev inte glad av det, svårt att bestämma mig men lutar åt Kinvara som start trots att jag fick problem med vaden under Vätternrundan med dom.

Viktigaste är nu att fokusera på det mentala! 🙂

Så skönt att spring tidigt på morgonen iaf!

DSC_0063

Vägen tillbaka

Äntligen är jag igång och får njuta av den sköna löpningen!

Min väg tillbaka efter Vättern runt och problem med vänstervaden har sett ut som följande:

15-16:e – Kände lite i vaden när jag gick och cykla, vissa lägen kunde få det att hugga till.
17:e – Cyklade och gick utan känning, vissa lägen kändes det
18:e – Kände ingenting
19:e – gick/jogga runt ett varv på Black River Run som pacer, efter runt 4km kände jag av problemet och jag fortsatte med försök att inte aktivera vaden alls då jag var tvungen att pacea runt och ju mer joggning desto bättre för honom. Så jag försökte skjuta ifrån med häl i baken med höften på något konstigt sätt, inte så bra löpteknik…
20-26:e – Kände inget men vilade
Om jag kände något efter denna vila skulle jag gå och kolla upp det, ifall jag inte kände något så var det troligen en tillfällig överbelastning
27:e – 3km
28:e – 10km
29:e – 12km
30:e – 17km
1:a – 20km
2:e – 22km

Ingen känning!!! 😀

Så jag är nu äntligen uppe på normal joggingdos utan att det gett några problem. Men jag har inte släppt det ännu. Nästa helg är fjällen planerad med många höjdmeter och långa turer, det blir eldprovet. Klarar jag flerttimmars turer där vaden får kämpa på uppför? Då bestämmer jag mig för att jag är 100% återhämtad eller ej!

Nu sitter jag bara och längtar efter äventyr 🙂

621011_10151765235618860_1404443605_o

Black River Run 100miles!

Nej det är inte jag som ska springa…

Varit rädd för att jag dragit på mig en skada men verkar som jag klarar mig, igår kunde jag gå och cykla utan att det gjorde ont. Vaden är dock fortfarande stel och känns lite ont i vissa lägen, men går med andra ord åt rätt håll!
En av nackdelarna med att jag gick större delen av rundan gjorde att det jag trodde skulle slå in inte gjorde det, glädjen av löpning. Vissa har tappat denna efter långa lopp, själv kan jag inte vänta till att få springa igen! Men måste vara smart 🙁

Those who can’t, support. Det får vara mitt citat för denna helgen.
Vad är det näst bästa som finns, jo kan man inte springa själv så kan man hjälpa andra som ska springa!

Detta ska jag nu göra när Pace on Earth och flera andra vänner ger sig på 100miles på Black River Run. Ska bli så kul att vara där och heja på dom och hjälpa till med allt de behöver, jag är laddad för uppgiften!

Tips till alla är att gå med i följande event på Facebook:

BRR 100 MILES – Här kan du peppa och heja på Facebook!

Där kan ni skicka pepp till Ellen och Johnny och se hur det går för dom.

För lite inspiration för alla löpare så rekommenderar jag sista delen(och de tidigare) av road to gold med Emelie Forsberg. Hon är Grym!!

The Road to Gold avsnitt 4

Avslutar med den text Corren skrev i tisdags efter min runda runt Vättern

DSC_0040

Insamlingen är öppen till på söndag!
https://www.betternow.org/se/roxens-insamling

 

Ok nu kör vi!!! – race day!

Roxen runt Vättern blev mer uppmärksammat än jag hade planerat vilket också lätt till mer donationer än jag trott – inte långt kvar till 20k!!!

https://www.betternow.org/se/roxens-insamling

Info:

Starten går kl 20:00 den 12:e september i Motala.
Start och mål är densamma som under Vätternrundan.
Banan är densamma som Vätternrundan och körs medsols.

Kartan går att se här

Målet är alltså att ta sig fram innan 20:00 på söndag den 14:e september, men jag kommer sikta på sub44h i första hand och sub47h i andra hand. Kommer redan från början jogga i ett långsamt tempo samt gå i uppförsbackar.

Liveuppdatering

GPS: http://www.greenalp.com/RealtimeTracker/index.php?viewuser=roxen
Instagram: @roxvret
Blogg: bloggaromtraning.se/marathonmia/

Behöver ni kontakt ifall ni vill springa med någon sträcka så kontakta Maria Thomsen på facebook för telefonnummer.

Hälsningar: Jag kommer läsa av min Facebook-chat samt SMS på 0709519887(inte min privata mobil). Skickar ni SMS skrev vem ni är! Räkna dock inte med svar 🙂

Team Roxen är redo för action!!

272678_1847631472393_7365076_o

Världen är full av tejp! – 2 dagar kvar

Till insamling

Jag har idag pratat med bättre hälften av Team Roxen ikväll – MarathonMia. Det känns tryggt att hon verkligen har koll på allt och mer därtill, all planering är nu bestämd. Det handlar bara om att springa så kommer hon sköta allt runt omkring, hur lyxigt är inte det?!
Hon kommer pusha mig in i det sista!

Mantrat för helgen får bli ”Världen är full av tejp!” som Anders Kleist skrev. Har man problem så blir det att tänka på hur man kan fortsätta springa trots det, tejp kan lösa många problem 🙂

Känns för övrigt tryggt att man har en klubb i ryggen som stöttar, var förbi på kvällens intervallpass som bestod av 30/30-intervaller, stor skara som kämpade hårt!

NocOut.se!
DSC_0010

Igår nämnde jag en milstople, idag är den nådd!

fb

500mil! Det handlade såklart bokstavligt talat om en milstolpe!
Distans är helt klart min favorit. Det går inte fort, men det blir mycket 🙂

Två dagar kvar, sen smäller det…

Get in – Noc Out!!

Västen testad, vila genomfört – 3 dagar kvar

Idag körde jag med Salomons Hydro 5set-väst till och från jobbet. Klädesombyte fick plats utan problem! Hade dock varit svårt att få ner en matlåda också…
Fyllde även en softflask för att känna på den, allt fungerade prima och kändes inte att man hade västen på sig, precis som det ska vara!

DSC_0003

Missade ett par blogginlägg då jag hade lite annat att fokusera på, detta har dock inte hindrat fler donationer att komma in. Tycker personligen det är helt sjukt att insamlingen nu är uppe i 15450kr!!!
Gör mig så sjukt taggad! Vilket passar bra när det är så kort tid kvar 🙂

Nya underbara donatorer:

Thomas Didriksson
Tomas Andersson
Markus Blomqvist
Erik Eriksson
Sören Johansson
Anna Lundin

Ni är bäst!

Två vilodagar togs in och har i övrigt tagit det lugnt, transport till och från jobbet kommer ske imorgon också sen blir det ytterligare än vilodag på torsdag. Hoppas på att kroppen kommer ha fått den återhämtning den behöver så den är pigg och fräsch utan småskavanker som dyker upp efter många mil på asfalt. Men jag känner mig förberedd, jag ÄR förberedd! För det jag inte har tänkt på har MarathonMia tänkt på, så allt känns bra 🙂

Idag ringde även Jönköpingsposten för intervjun så den kommer dyka upp i närmsta JP, typ imorgon eller torsdag? Vem kan fixa ett exemplar åt mig?!

Imorgon kommer det ske en fin milstolpe för mig, mer om det imorgon!

Shit, 3 dagar kvar!!!

Pannkaksfrukost och tjejmilen – 6 dagar kvar

Starta dagen på bästa sätt när underbara Anja tog sig upp på toppen av Hammarbybacken på morgonen och hade med sig blåbärspannkakor, mackor och juice. Frukost på sängen fast bättre!!
Var dock en dimmig morgon så såg inte något av Stockholm, riktig fjällkänsla 🙂

image

Följde sen med Kalle till Salomon-butiken för att ladda telefonen lite som hade dött. Jogga sen iväg till gärdet för att kolla på tjejmilen. Grymt imponerande och inspirerande att se de snabba damerna flyga fram. Isabellah levde tyvärr inte upp till favorittrycket utan gick ett relativt långsamt lopp. Meraf Bahta sprang bättre och slog banrekordet! Även fröjd att se Charlotta och alltid lika starka Cissi som tog en 5e plats.

image

Försökte sen hitta Anja vid starten men förgäves. Drog mig sedan tillbaka till Salomon-butiken för att slappa innan jag och Kalle bjöd Anja på hamburgare hos Griffins som tack. Grymt goda hamburgare, för att inte tala om stripsen!!

Begav oss sen till Hammarbybacken där vi satte upp tält och fick besök en stund av Anna innan hon drog vidare.

image

Vi sitter nu i tältet och lyssnar på konserten av teddybears som är gratis för att spelas mot rasism!

Har även ett stort gäng tonåringar som festar utanför, intressant värre 😛